Jag hittade vägen till riktig eufori häromkvällen.
Otroligt bra och magiskt.
Jag vet äntligen hur livet ska levas.


Men till det övriga:
Allting känns så plastigt och oäkta.
Det finns där, men ändå inte?
Det blir aldrig av, det funkar aldrig.

Det finns inget driv?




Livet är så jävla bra, men så jävla svårt.