Less
Usch
Jag hatar att jag säger det.
Jag vill så otroligt mycket mer, men har fan inte rätt omgivning för att leva som jag bör.
Insikt
Skönt att få dela.
Fine and dandy
Situations made you numb,
but darling now you seem so fine,
yeah God, things seems alright.
Where was I when time flew by?
Cause darling now you seem so fine,
yeah God, things seems alright.
But nothing seems alright.
Jag lämnade dig i Grekland.
Whä
Lycka
Jag sitter lite utan ord här, på grund av stora känslor.... Så det kommer bli kort!
Idag är en dag av stor glädje för alla studenter osv, och med ett superhärligt väder så blir det ju bara ännu bättre!
Klart man rycks med, och det är jag glad över. Härlig känsla.
Ta det lugnt med flaskan bara, för ett litet steg åt något fel håll så kan det hela bli misslyckat bara.
Jag är glad att jag inte talar av erfarenhet från min egen student, för min student var riktigt awesome, och kunde inte varit bättre:)
Men man har ju sett snedstegare....
Idag är jag även glad för att jag ska spendera kvällen med folk jag verkligen tycker om, och vi ska ha det enormt bra och göra enormt roliga saker!
Finns jättemycket att skriva om detta men jag låter bli, så får det hela bli lite mystiskt istället..Vilket det även kommer att bli ikväll...
En annan sak jag är otroligt glad över, det är att STIM-pengarna rullade in idag!
Tänk att jag kan få hålla på med musik, som jag verkligen älskar, och få BETALT för det!
Jag är så lyckligt lottad så jag vet inte till mig.
Man blir påmind om detta varje gång.
Min hobby är mitt jobb....Hur många får säga så?!
Det bryr jag mig egentligen inte om....För JAG får säga så.
Sen sticker jag faktiskt iväg till Rhodos på söndag också, och det har man ju heller ingen anledning att vara mindre glad över!
Ha en bra dag och njut, för det är precis vad jag ska göra!
// Jojnas
Trötta axlar
Det skulle behövas av flera anledningar.
Ta snälla inte åt er om jag är mer frånvarande än någonsin, jag är förmodligen ännu mer frånvarande för mig själv.
Det är mycket nu och jag behöver så lite krav utifrån som möjligt, då jag redan har så enormt mycket att stå i och fundera på.
Jag hade gärna närvarat på alla era evenemang, följt på allt ni ber mig om, hört av mig så mycket som ni vlll att jag ska göra osv..
Men det går alltså inte nu, förmodligen går det väldigt snart, men som sagt...Inte nu tyvärr.
Om ni fortfarande vill prata och höra av mig, då är ni mer än välkomna att höra av er till mig, stötta mig och försöka ge mig positiv energi till allt vad jag behöver.
Det skulle jag uppskatta enormt!
Till er som redan gör det riktar jag ett särskilt stort tack. Verkligen, tack.
Ni vet dock att jag redan uppskattar det, det har jag sagt till er personligen...Men jag vill tacka er igen, igen och igen.
Men jag kan inte, hur mycket jag än vill, höra av mig till er alla och vara på flera olika ställen och städer samtidigt och vara delaktig i allt som sker....
Jag har gjort det fram tills nu, men nu måste jag som sagt bromsa en stund.
När ni blir besvikna och får mig att känna mig dålig för att jag inte orkar just ovanstående, då blir det bara dåligt för alla.
Allt för nu iaf, bli inte rädda att höra av er som vanligt.
Måste bara få lätta lite krav från mina trötta axlar.
Jag hoppas att ni förstår vad jag menar och att budskapet någorlunda gick fram.
Kärlek till er alla.
// Jonas
Barn
Innan jag skulle svara så kände jag att det hade varit fint att få svara ja på den frågan..
En liten minijojnas.
Det hade varit mys.
Eller mini Jojnasina för den delen...
Efter att ha drömt och fantiserat några korta hundradelar om villa, renoveringar, gräsmattor att klippa och barnleksaker över hela gården, så svarade jag ju nej.
Men någon gång ska det bli ett ja.
Stones
Forget me, don't even look back.
No more words left, as these stones falls from your chest.
No bones to pick, so don't look back.
Hold your mind set, as these stones falls from your chest.
.
It's only you
Shouldn't tell you all I got inside but I just need to let it out
Let me say it if you don't mind
It's only you, I think about
Whoa whoa when I see you
Can't stop smiling just want to hold on tight
I know that must be love no doubt
That must be love no doubt
I can't sleep when all is spinnin round
I need to figure out how this can be so hard for me when it shouldn't be
Can't get you off my mind
It's only you I think about
If you ever would be mine, I will never ever let you down
If you ever would be mine
If you ever would be mine, I will never ever let you down
If you ever would be mine
If you ever would be mine, I will never ever let you down
If you ever would be mine
If you ever would be mine, I will never ever let you down
If you ever would be mine
I can't sleep when all is spinnin round
I need to figure out how this can be so hard for me when it shouldn't be
Can't get you off my mind
It's only you I think about
Underdrift
Lycka och olycka
Otroligt bra och magiskt.
Jag vet äntligen hur livet ska levas.
Men till det övriga:
Allting känns så plastigt och oäkta.
Det finns där, men ändå inte?
Det blir aldrig av, det funkar aldrig.
Det finns inget driv?
Livet är så jävla bra, men så jävla svårt.
Silence
Silence is the soundtrack
of the souls of you and me.
I don't understand that,
we just dont' get to see.
I don't see us running,
towards our common goals.
Yeah, I think it's stunning,
rewards are gone in holes.
I'll be away
when you're at home,
you'll get to stay
When I'm in rome.
Let's talk about it. Don't wanna talk about it?
I like to run,
you like to walk,
I think it's fun
to take a talk.
Let's talk about it, don't wanna talk about it?
I dont understand that
we're giving up our plans.
I know I cant stand that,
we're living through our hands.
Walking through the cealing,
above is only sky.
My soul is slowly healing,
This time I'm going to try!
I don't think that you want me,
I'm afraid that you don't see,
The real me, the real me, the real me, the real me.
I can't make a decison,
I can't see any visions,
Please heal me, please heal me, please heal me, please heal me.
And talk about it, can we just talk about it?
It feels like i'm about to drown,
I can't go up I just head down,
but I talk about it, can you just talk about it?!
A few more words is all I need,
without the words we can't succeed,
I've talked about it, it's time for you to talk about it!
Get better
I'm running in circles
not the first time
feeling cold
my mind is broken
not the first time
i'm put on hold
trying to shape up
I'm not ready
full of doubt and trouble
I'm feeling awkward
nowhere steady
I wanna shout but I stumble
I wish I could get better
and not hurt you like I do, I'm lost inside
I'm sorry for doing the things that I shouldn't
to all of you
that just wanna be there standing by my side
I'm lost in myself
I can't give any answer
You're being so kind
i'm very grateful
But I say no
I think that i'm blind
maybe faithful
always low
My mind is racing faster
every hour every day now
trying avoid the near disaster
I know what to say now.
I wish I could get better
and not hurt you like I do, I'm lost inside
I'm sorry for doing the things that I shouldn't
to all of you
that just wanna be there standing by my side
I'm lost in myself
I can't give any answer
Say you will be honest to me
And I say that I will be the same
when I'm in this state of degree
you have to understand that he's trying his best
my best, my best.
my best, my best.
I wish I could get better
I wish I could get better
and not hurt you like I do, I'm lost inside
I'm sorry for doing the things that I shouldn't
to all of you
that just wanna be there standing by my side
I'm lost in myself
I can't give any answer
Why I hurt you like I do, when I'm lost inside
I'm sorry for doing the things that I shouldn't.
See me lost in action
Jag vet inte.
Men jag vet samtidigt ändå.
Det känns inte okej.
Såhär ska det inte vara.
Tung nostalgi och paradoxer.
Jag saknar tiderna som var.
Det är det sämsta man kan göra, för man ska leva i nuet och göra det bästa av situationen.
Tiderna som var kommer jag aldrig få igen, så varför sakna dom?
Jo, för att jag är dum.
Men det går inte att undgå.
Gymnasietiden var den första tid i mitt liv som jag verkligen kunde uppskatta.
Då jag verkligen började leva, då jag föddes på nytt.
Då jag inte hade några egentliga krav på mig.
Då jag bara satt och skämtade och hade roligt dagarna igenom med min kära klass.
Då jag inte var medveten och alldeles för tungsint som nu.
Då jag var skärpt och fokuserad.
Då allting löste sig.
Jag mår bättre på många sätt nu, men samtidigt är det tyngre än någonsin.
Jag vet inte om det bara är vintern som är inne i sitt djupaste djup, eller om jag verkligen borde ha farit härifrån.
Börjat om på nytt, den gamla klyschan.
Eller om jag bara är så mycket mer medveten om allting nu.
Isåfall vill jag inte veta, jag vill inte förstå, jag vill inte räkna ut och känna allt som jag gjort.
Jag blickar tillbaka till tiderna då allting gick som på räls, allt var varmt, fridfullt, färgglatt och vackert.
Fastän att man inte visste om det då.
Utdrag ur mina tankar vid denna tiden:
"Till min extremt stora glädje har jag på sista tiden funnit att det FAKTISKT ändå finns vackra ingredienser i denna stad.
Ingredienser som jag närmat mig, luktat på, smakat på och lärt mig älska.
Som jag försäkrat mig om att jag vill ha kvar och använda då jag behöver.
Som en sorts styrka om det skulle bli tungt, som ett sorts svar på frågan 'varför?'
Jo, därför! "
Det har varit så med allting jag gjort.
Jag uppskattar det aldrig förrens efteråt.
Det har varit min egna lilla förbannelse.
Jag har egentligen inga problem nu heller.
Det går egentligen på räls mer än någonsin.
Problemet är bara att jag inte alls känner det så.
I mitt paralella sinne spårar jag ur hela tiden, har helt tappat kontrollen.
Tappar bort mig och försvinner, minuter, timmar och ibland dagar.
Det är som att min värld inte längre är varm, fridfull, färgglad och vacker.
Är det bara mina ögon och min själ som filtrerar bort allt detta, eller är det verkligen såhär det är?!
Jag är nog säker att det bara är jag.
Det är mitt inre som inte kan släppa in färgen, jag lever i svartvitt.
För jag är mer än medveten om att jag har något fint runtom mig.
Det finns så otroligt mycket fint i livet just nu.
Underbara människor och folk som verkligen älskar mig och behöver mig, såsom jag behöver dom.
Men mitt filter vinner.
Jag lever utan färg.
Jag har allt jag vill ha, men jag kan varken se, lukta, smaka eller känna på det.
Jag vet inte heller längre vad som är rätt eller fel. Bra eller dåligt.
Mina dagar har på sistone gått ut på att söka en lösning på det här.
Men hur länge kan man orka.
Idag svarar jag att denna ork tog slut för längesedan.
Jag vill även be om förlåt.
Förlåt till alla ni fina runtomkring mig som jag försakat.
Som jag inte har haft tid med, som jag kanske inte alltid prioriterat.
Ni som jag kanske dragit en nödlögn inför för att jag inte orkat ses, men som jag sen mått hemskt dåligt över.
Ni som trott att jag totalt sållat bort er men som jag ändå haft i mina tankar dagarna igenom.
Förlåt till alla jag glömt bort, förlåt till alla jag inte behandlat som ni förtjänat.
Förlåt till alla er som jag aldrig gett utskällningar och lärt er en läxa om livet, fastän att jag haft så mycket att lära er.
Förlåt till er som jag inte berättat allt för. Det har varit av hänsyn och försiktighet.
Förlåt till er som jag inte hjälpte, för att jag inte hann/kunde hjälpa trots att jag ville det mer än allt i världen.
Ni är i mina tankar otroligt ofta och jag hoppas att ni har det bättre nu, var ni än är.
Jag besöker er då och då, jag hoppas ni ser det.
Men den största ursäkten av alla, den förtjänar jag själv.
Förlåt Jonas, förlåt för att du inte har satt dig själv främst och levt på ett smartare och mer smärtfritt sätt än det du gjort.
Förlåt för att du har haft det så otroligt svårt och oturligt.
Förlåt för att du inte någonstans tagit time-out och startat om.
Förlåt för att du inte låter dig själv uppskatta nuet.
Förlåt för att du har tröttat ut dig alldeles för ofta.
Förlåt att du inte har gjort rätt val och tagit rätt vägar och satsat på rätt saker,
eller vad du nu än skulle ha gjort. Det här var inte det bästa i vilket fall.
Förlåt.
Förlåt Jonas för tårarna som rinner, de som inte vill sluta.
En liten sång.
Jonas - TCFC from Jonas Holmström on Vimeo.
Mitt decennium
Ska vi gå ut och möta livet du och jag,
den lilla tid som vi är här?
Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag,
nu när, alla blickar bakåt.
Kalla mig för barnslig och dum,
men jag befinner mig i mitt decennium.
Så vi går ut och möter livet du och jag, nu här idag.
Jonas julevangelium
Det är ju trevligt och inget alls fel med det!
Men jag kan aldrig låta bli att dagar som dessa, då allting ska vara så trevligt
och gemytligt, tänka på de själar som aldrig ens har en chans att komma i närheten av en just "God jul".
Ensamma, svaga, sjuka och alla andra som på något sätt drabbats
av olycka eller sorg och har allt annat än en god jul...
Det är dessa som alla opersonliga önskningar egentligen borde gå till.
Ja, det är omöjligt, men det hade varit min bästa julklapp.
Jag däremot, jag har det redan gott. Jag sitter inne i värmen framför teven, jag är lycklig och mår relativt bra, jag har sällskap och iochmed detta en God jul.
Jag vet att jag låter som miss universum som just talat, men jag antar att jag bara är en väldigt empatisk människa!!
Men hursomhaver...ja...varför inte...
GOD JUL! :)
Otroligt.
Det är helt otroligt.
Annars har jag bara ett ord denna gång:
Trött.
// J.
